Man tager vad man haver.
Plockar ihop lite växter och lökar och bär och samlar allt i en låda på bordet så man har lite att titta på när man skyndar in efter jobbet hukandes i regnet.
Om jag planterat mina lökar? Näe, det har regnat nåt enormt här varje dag. Och snart är det nästan mörkt när man kommer hem.
Mitt på gräsmattan står en skottkärra med jord och rens som säkert är välfylld med vatten vid det här laget. Jag kommer liksom av mig!
Vi är tre kolleger kvar på jobbet, det funkar när alla är friska, men det funkar inte särskilt bra med en som har lunginflammation och måste vara hemma i tre veckor. Man kommer liksom av sig där också.
Vad som känns fint då är två dagar seminarium långt hemifrån med nya människor och inspiration (förhoppningsvis).... (allt betalt!) ..
Nåt mer som känns bra är att mina syskon, som varit lite långsammare än sin storasyster i barnaavlandet, har satt sprutt nu.. Det här är " Cajsa" som föddes precis när jag började blogga för 2 1/2 år sedan.. hon har fått en liten syster Clara. Och nu ska den här fastern även få kalla sig moster nån gång i början på nästa år:)
Är det det som kallas livets efterrätt?.... fast inte min efterrätt, utan man får provsmaka när man vill, så mycket man orkar?
Life is good, trots allt;)
Ha det bäst, storstövlarna på ett tag till?!
Kram Marie