God morgon!
Jag är ingen djurvän. Mycket på grund av ovana. Men mest på grund av allergi som jag haft sen jag var liten. Det har gjort mig ovan och lite rädd och rätt bekväm.
Jag saknar inte husdjur. Men vi har haft sommarkaniner några år, ett år lyckades vi ha så många som 38 stycken!! Jägarns va´snabbt det går !
Vad jag räknar som mina husdjur är fåglarna som bor i trädgården och runtomkring. Mina absoluta favoriter är sädesärlorna. Det sitter i sen jag var liten. På somrarna bakade min mormor särskilda sockerkakor som bara var till sädesärlan, som hon kallade Pärla!
När den sitter själv på gräset ser den till att få i sig smulorna. Men så fort mamma eller pappa kommer kan den inte äta själv....
Precis som vilken liten unge som helst! Vill ha uppmärksamhet! Och vi tycker ju ungarna är så gulliga att vi gör allt för dem:)
Igår kom min största unge hem och sa att han kollat på lägenhet! Han behöver inte sin mamma längre, men lite matad tycker han om att bli fortfarande. Det är ju roligt att man kan bidra med det;)
Allt har sin tid! Det gäller att ta vara på den!
Ha en fin tisdag alla vänner!!
Visst känns det lite i mammahjärtat när barna börjar leta egen holk! Fast samtidigt skönt också eftersom de är flygfärdiga. Och att fortsätta mata... det får man göra lääänge:)
SvaraRaderaKram Eva-Mari
Som också har pärla med ungar under lillstugans tak.
Ja nu går dom in på andra omgången dom små fåglarna och jag är lite orolig att dom ska flytta in under tegelpannorna som vi ska plocka bort inom kort.
SvaraRaderaHa ha ha...Tänk att kaniner förökar sig så snabbt!!
Ha det så bra! Kram Åsa.
Vilket fint inlägg och liknelserna är nog många mellan djuren och människan!
SvaraRaderaHa en härlig dag!
Kram
Lilsa
Åååå, vilkan stor unge du har.....egen lägenhet, det är stort!
SvaraRaderaÅ vilka fina fågelungar du har i trädgården!!!
KRAM
Sofie
Hej!
SvaraRaderaVad söta,man behöver inte ha husdjur .....Hoppas allt är bra med dig.
Kram Anni
Men en så fin liten berättelse!
SvaraRaderaJa, tänk när ungarna blir så stora...Vad konstigt det måste kännas...
Kram Anna
Ja, allt har sin tid, det är väl det som är härligt!Oj, då måste jag spana in mitt sädesärlepar, de borde också ha fått sina ungar.
SvaraRaderaHa det så bra!
Carin
Du är go du, det gäller att ha humor mitt i grabbens självständighet!
SvaraRaderaMina duvor har tagit sitt pick o pack och flyttat vidare. Det blev nog för mycket liv i trädgården. Men skatorna är kvar...
Kram på dig!
Men kära nån, vilka söta fåglar. Tänk att du fått fotograferat dom i deras familjeliv.
SvaraRaderaNär ungarna flyger ur boet, så får man plöstligt mer plats (och tid). Sen efter ett litet tag, så är allt som vanligt igen. Och det dagliga telefonsamtalet gör att man inte känner sig övergiven här i boet, i alla fall.
kram elsamarianne
Härliga bilder och sanna ord! Kram Camilla
SvaraRaderaHihi, ja riktig stor blir man nog aldrig!
SvaraRadera38 kaniner låter som en pärs, - av någon märklig anledning är kaniner det ENDA djuret jag är allergisk mot.
Må så gott!
/Anna-Karin
Skrattade gott åt dina kaniner som ökade
SvaraRaderaså drastiskt i antal...
Eftersom jag av två anledningar inte heller
kan ha husdjur
(står i kontraktet på lägenheten och allergier
hos barnbarnen) har jag faktiskt vant mig nu
att vara utan både hund och katt.
Och t o m insett att det är ganska bekvämt
också ;-)
Ingen som ska passas!
Du hör ju vad bekväm (lat) jag blivit!
Tack för kommentaren hos mig,
jag läser alltid dina inlägg,
men har varit usel på att kommentera ett tag!
Stor kram rara du!!
Jättefina bilder du kunde knäppa. Här är alla våra barn utflugna. Känns lite tomt först, men man vänjer sig rätt snart. Dom kommer ju ofta hem och hälsar på.
SvaraRaderaKram Mamma C
Fåglarna i trädgården är också det närmsta jag kommer ett husdjur ;o) Alma o jag har tagit för vana att varje morgon när Linn har åkt iväg till skolan, gå ut och mata fåglarna i lilla fågelhuset. Det tycker hon är toppen ;o)
SvaraRaderaUps, så var de små barnen plötsligt stora. Tiden går alldeles för stort! Han får lycka till med lägenhetsletandet.... :o)
Go' kväll på dig och stor kram
Ulrika
De är för söta fågelungarna!Kul att titta på...
SvaraRaderaJag har då aldrig fått nån mat av mamma alltså sen jag flyttat hemifrån.Sambon däremot får matlådor o mat/fika bröd av sin mamma ofta.O det gynnar även mig!!!
KRAM från mig!
Dom är för söta dom glupska fågelungarna. Och du har ju fångat dom på bild så fint, du är säkert en riktig djurvän i alla fall, dom litar på dig.
SvaraRaderaAgneta kram
"Tittat på lägenhet" ja det är stort - förmodligen ett steg i rätt riktning ut i vuxenvärlden men man har lite svårt att hänga med ibland som mamma ;)
SvaraRaderaKram F .....och lycka till med de söta husdjuren!
Tänk att det alltid är så sött med ungar, vare sig de är två- eller fyrbenta. Min äldsta grabb var så rolig när han flyttat hemifrån. Han hade köpt en fin tvättkorg och den var han "tvungen" att ta hem och visa mig. Att den var fylld med tvätt menade han var "konstigt" och tyckte att det kanske jag kunde fixa=) Sen gjorde det ju inget att mamma bjöd på mat också...men nu är det annorlunda för han är pappa sen i april=)
SvaraRaderaÖnskar dig en fin torsdag!
Kram,
Regina
Så söta och tänk att en av dina snart ska flytta. Hua men så är det bara :O)
SvaraRaderaKramis
härliga bilder :) hitta dig via Ewas galleri det känns som jag känner igen dig :)
SvaraRaderaKul att hitta en ny blogg att titta i så mycket fina bilder och blommor .
Vilken fin och tankeväckande berättelse ! Så fina foton!
SvaraRaderaHärlig blogg!
Hälsningar från en gammal farmor Kia